https://www.dropbox.com/s/e8y0n8nerdnwqcr/Moses_s%C3%A5ng.mscz?m
tisdag 5 mars 2013
måndag 4 mars 2013
Tankar från 50-, 60- och 70-talet
Jag tänker! När jag var ung i slutet av 50-talet och början av 60-talet hände det tyvärr ibland att någon av ungdomarna i de olika kyrkorna träffade någon som inte var med i kyrkan. De blev kära i varandra och den killen som inte var med i kyrkan och kände till Bibelns regler "lurade" tjejen så hon blev med barn. Hon hade då i praktiken bara två alternativ: bli utesluten eller göra abort utan att informera kyrkan om det. Kanske var det inte så, men vi ungdomar trodde att det var så. Vi pratade med varandra och en del kom till mig med sin förtvivlan. Jag ville alltid att de skulle föda sitt barn och ta sitt "straff" - uteslutningen. Men för en del fanns i praktiken inte detta. Församlingen var så viktig att de valde abort. Detta medförde för många en fruktansvärd ångest. De hade dödat sitt barn bara för att få vara kvar i församlingen. Jag har många gånger funderat på varför det inte fanns ett tredje alternativ: Att be om förlåtelse inför hela församlingen och be om rätten att få föda sitt barn? Jag träffar ofta människor som bär sådana sår inom sig för att de blivit uteslutna.
En del säger: "Jag klippte mig bara och permanentade mig" och så blev jag utesluten. Jag är glad att det inte är så i dag. Jag har kvar mitt långa hår och skulle aldrig psykiskt klara av att klippa av det. Jag "sitter fast" i bibelordet att håret skall vara kvinnans slöja. Kanske just därför att så många jag kände blev uteslutna just för att de klippt sig. Att bli utesluten var en skräck för oss alla.
Nu till en helt annan sak. Inte så allvarlig, ja en bagatell om man jämför. Detta var på 70-talet och här kan jag hålla med församlingsledningen. Då fanns det en del som skiljde sig. Vi blev inte uteslutna då men vi misste alla våra uppdrag i församlingen. Jag var en av dem som inte fick vara söndagsskollärare eller hobbygruppsledare längre. En dag satt jag på en läkarmottagning. Där i väntrummet satt en mamma till ett söndagsskolbarn som jag haft många år tidigare. Mamman var inte kristen men hennes barn hade ändå fått gå i söndagsskolan hos mig. Hon frågade hur vi hade det i söndagsskolan nu och jag svarade att jag skiljt mig så jag fick inte vara söndagsskollärare längre. Hon blev väldigt förvånad och svarade: "Finns det ingen förlåtelse hos er? Inte för att jag kan Bibeln, men det lilla jag kan visar på oändlig förlåtelse från Jesus för värre saker än det." Jag svarade: "Som söndagsskollärare måste vi vara föredömen och det är vi inte när vi har skiljt oss." Ja, det är inte lätt att vara församlingsledning. Vi hade "årsmöte" i går där församlingsledningen valdes. De har ingen lätt uppgift. Men jag tycker att alla skall tänka: "Hur skulle Jesus ha gjort?" Jag önskar dem av hjärtat Guds välsignelse och jag kommer att be för dem precis varje dag!
måndag 25 februari 2013
Ordna Vita arkivet
Hej alla människor som läser min blogg!
I dag skall jag berätta något mycket viktigt. Ordna med Vita arkivet på Fonus. Varför? Jo, ni skall inte behöva drabbas av det som jag i dagarna råkat ut för. Jag vill berätta.
Min fästman dog den 8 juli 2012. Han dog helt lugnt i sitt hem, där jag vårdat honom. Både han och jag ville att han skulle vårdas i sitt hem och få dö hemma. Allt var helt perfekt. Vi hade känt så mycket av Guds kraft och fått säga så mycket snällt till varandra sista dagen i hans liv. Han fick somna in kl. 20.10 en söndagskväll. Jag tackade Gud hela natten för sättet Gud tog hem honom på.
Begravningsbyrån kom och hämtade hans döda kropp och jag fick en tid dagen efter då jag skulle komma och beställa begravningen. Jag gick dit och hade allt nedskrivet, både dödsannonsen och alla sånger och musikstycken som skulle spelas på begravningen. Vi hade allt klart. Uno ville ha vit kista och jordbegravning. Hans sista syskon i livet dog sommaren innan och blev begravd i vit kista och med jordbegravning. Det var den finaste begravning som vi varit på och han ville ha det precis så. Vi hade sparat pengar för att han skulle få detta samt en gravsten och plantering på och skötsel av graven.
Allt detta informerade jag begravningsbyrån om. Jag släktforskade i tre dagar för att få fram dödsbodelägarna. Det var 15 personer. Jag antingen skrev eller ringde dem och informerade om dödsfallet och begravningsdag. Jag sade också att pengarna som fanns på Unos konto precis skulle räcka till begravning, gravsten, gravskötsel, hyror tills vi fick lägenheten tömd och elen. Det skulle alltså inte bli några pengar att ärva. De var välkomna att hämta det de ville ha av sakerna och resten skulle vi skänka bort till behövande.
Det var bara två av dödsbodelägarna som kom till begravningen. Och till bouppteckningen kom bara en.
Jag tömde lägenheten efter att den ende som ville ha något hämtat det han ville. Jag städade och lämnade tillbaka nycklarna till värden nu den 4 februari i år. Några dagar senare ringer begravningsbyrån. Och det är nu chocken kommer. Det gäller gravskötseln. Jag har hela tiden sagt att jag avvecklar och städar Unos hem helt utan ersättning mot att vi får plantering och gravskötsel i 25 år. Det kostar 25 300 kr och pengarna räcker precis till detta. Det blir 200 kr över.
Nu säger begravningsbyrån att de måste ge dödsbodelägarna chans att i stället för att pengarna skall gå till gravvård så kan de ta dem själva. Det blir i så fall runt 1000 kr var. Begravningsbyrån skall ha 650 kr i timmen för att fördela dem.
Att Uno sagt att han ville ha jordbegravning, vit kista, gravsten och gravskötsel för sina sparade pengar gäller inte. När han dog gällde inte det han sagt. Nu var det dödsbodelägarna som bestämde. Det finns inget Vita arkivet skrivet.
Hur det går vet jag inte. 15 dödsbodelägare skall vara överens. Men till er som läser detta: Gå till Fonus och skaffa Vita arkivet.
I dag skall jag berätta något mycket viktigt. Ordna med Vita arkivet på Fonus. Varför? Jo, ni skall inte behöva drabbas av det som jag i dagarna råkat ut för. Jag vill berätta.
Min fästman dog den 8 juli 2012. Han dog helt lugnt i sitt hem, där jag vårdat honom. Både han och jag ville att han skulle vårdas i sitt hem och få dö hemma. Allt var helt perfekt. Vi hade känt så mycket av Guds kraft och fått säga så mycket snällt till varandra sista dagen i hans liv. Han fick somna in kl. 20.10 en söndagskväll. Jag tackade Gud hela natten för sättet Gud tog hem honom på.
Begravningsbyrån kom och hämtade hans döda kropp och jag fick en tid dagen efter då jag skulle komma och beställa begravningen. Jag gick dit och hade allt nedskrivet, både dödsannonsen och alla sånger och musikstycken som skulle spelas på begravningen. Vi hade allt klart. Uno ville ha vit kista och jordbegravning. Hans sista syskon i livet dog sommaren innan och blev begravd i vit kista och med jordbegravning. Det var den finaste begravning som vi varit på och han ville ha det precis så. Vi hade sparat pengar för att han skulle få detta samt en gravsten och plantering på och skötsel av graven.
Allt detta informerade jag begravningsbyrån om. Jag släktforskade i tre dagar för att få fram dödsbodelägarna. Det var 15 personer. Jag antingen skrev eller ringde dem och informerade om dödsfallet och begravningsdag. Jag sade också att pengarna som fanns på Unos konto precis skulle räcka till begravning, gravsten, gravskötsel, hyror tills vi fick lägenheten tömd och elen. Det skulle alltså inte bli några pengar att ärva. De var välkomna att hämta det de ville ha av sakerna och resten skulle vi skänka bort till behövande.
Det var bara två av dödsbodelägarna som kom till begravningen. Och till bouppteckningen kom bara en.
Jag tömde lägenheten efter att den ende som ville ha något hämtat det han ville. Jag städade och lämnade tillbaka nycklarna till värden nu den 4 februari i år. Några dagar senare ringer begravningsbyrån. Och det är nu chocken kommer. Det gäller gravskötseln. Jag har hela tiden sagt att jag avvecklar och städar Unos hem helt utan ersättning mot att vi får plantering och gravskötsel i 25 år. Det kostar 25 300 kr och pengarna räcker precis till detta. Det blir 200 kr över.
Nu säger begravningsbyrån att de måste ge dödsbodelägarna chans att i stället för att pengarna skall gå till gravvård så kan de ta dem själva. Det blir i så fall runt 1000 kr var. Begravningsbyrån skall ha 650 kr i timmen för att fördela dem.
Att Uno sagt att han ville ha jordbegravning, vit kista, gravsten och gravskötsel för sina sparade pengar gäller inte. När han dog gällde inte det han sagt. Nu var det dödsbodelägarna som bestämde. Det finns inget Vita arkivet skrivet.
Hur det går vet jag inte. 15 dödsbodelägare skall vara överens. Men till er som läser detta: Gå till Fonus och skaffa Vita arkivet.
Hej alla människor! Jag har i dag startat en blogg. Jag kommer att skriva en hel del i den. Ni får tycka till. Det ni skriver kan jag ha nytta av i mitt liv, både positiva och negativa saker. Jag hoppas att både ni och jag skall ha varandras bästa för ögonen. Vi vandrar här på jorden tillsammans. Jag själv är kristen, men jag respekterar allas åsikter. Gud har gett oss valfrihet i denna fråga. Det får räcka så länge. Kram på er alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)